Det ämnesintegrativa arbetssättet är både berikande och utmanande, både ambitiöst och invecklat, och såväl modefluga som ett sedan länge etablerat paradigm. Det är ingen slump att den traditionella läroämnesindelningen fortsättningsvis är norm, och att ämnesintegrativa metoder på sin höjd aktualiseras under ett fåtal veckor längs med läsåret .

Beträffande livsåskådningskunskapen som läroämne i gymnaiset är det ändamålsenligt att arbeta ämnesintegrativt. I själva verket inbegriper livs- och världsåskådningar just det: en myriad av faktakunskaper, känslor, och upplevelser som människan samlat på sig från diverse kunskapsområden. Hon kan dock sällan sätta fingret på ett specifikt kunskapsområde -låt oss säga människans biologi- utan att frambringa endera närliggande eller mera avlägsna kunskapsområden. Diskussionen pekar även på det som kan sägas representera de ämnesintegrativa metodernas trumfkort och ledstjärna: nämligen att omvärlden inte manifesterar sig för oss i kategorier med klart definierade gränser.

Med det sagt utbildar man tills vidare ämneslärare enligt vilka skolämnen de kommer att få undervisningsbehörighet i. Behörighetskraven med avseende på undervisningsämnen är dessutom klart utformade och med näst intill obefintligt utrymme för alternativa tolkningar/tillvägagångssätt. Detta samtidigt som man åsyftar att socialisera blivande och framtida lärare i ämnesintegrativa tecken. Det framstår som något av en diskrepans, och samtidigt står det klart att diskussionen förkläs i cirkelresonemangens infernaliska återvändsgränder.  Man vill s.a.s. både äta kakan och ha den kvar.

Angående de digitala resurserna är det lätt att konstatera att vi förfogar över ett gediget sortiment mjukvara med rätt varierande användningsområden. Det är även skäl att erinra sig om att dagens skolelever genomgående arbetat med digitala resurser, oavsett i vilken utsträckning de gjort det. Det innebär att det stundvis är läraren som hyser en större fascination för den digitala lärplattformen än vad elevgrupperna gör. Och precis som med andra resurser är det inget självändamål i sig att ingjuta digitala inslag i undervisningssituationer, de ska tjäna ett syfte och sålunda fungera som (hjälp)medel.

En reaktion till “

  1. Jag gillar din parallell mellan livs- och världsåskådningens kärna till kärnan i det ämnesintegrativa tankesättet. Då ditt undervisningsämne redan till sin natur är ”ämnesintegrativ” är det ju mer än berättigat att samarbeta med andra ämnen.

    Och så tycker jag du slog huvudet på spiken i sista stycket; att lärarna ofta hyser en större fascination för digitala arbetssätt än eleverna. För eleverna är mobilen redan en naturlig förlängning av kroppen. Det oaktat bör lärarna fortfarande undervisa dem och leda dem i den informationstäta och på många sätt kaotiska djungeln som medier är.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s