När vi talar om ämnesintegrering är det svårt att förbise det faktum, att det lätt blir en uppdelning mellan hur den i teorin ”borde” se ut och hur allt i praktiken fungerar. Det är lätt att hålla med om Björkgren, Gullberg & Hilli (2008) i att den traditionella formaliserade undervisningen inte är optimal ur elevperspektiv. Vad är det då som hindrar oss från att införa fler element som ökar förståelsen för helheter, som uppmuntrar till eget tänkande och som binder samman ämnen i stället för att skilja dem åt? Vem ska börja på den processen om inte vi?
En orsak att öka ämnesintegrerad verksamhet är att världen på många plan är komplex, vilket även Frizell (2007) tar upp. Kanske är det dock därför allt inte är så enkelt som frågorna i stycket ovan låter påskina. Även Björkgren, Gullberg & Hilli (2008) för fram att det ”ideala” inte alltid kommer i kontakt med den praktiska tillämpningen på önskvärt vis. Visst vore det ju bra om kopplingen mellan idealet och praktiken kunde liknas med en cirkel i stället för med en pil, men vi är nog inte där ännu.
Positivt är dock helt klart tendensen att lyfta fram förståelse och tänkande samt motivera varför ett visst stoff lärs ut. Ett problem som jag upplever med mitt eget ämne modersmål och litteratur är att stoffet av många upplevs som fragmentariskt och fjärran från praktisk nytta. Praktiken är ofta den att många lärare av den ”äldre skolan” ser mycket av stoffet som självändamål och glömmer bort att motivera det ur elevperspektiv. Modersmål och litteratur är på så vis ett tacksamt ämne för ämnesintegrering att det kan fungera som en gemensam nämnare för allt man lär sig och det går alltid att hitta beröringspunkter med andra ämnen.
Huvudfrågan är dock, som Frizén (2007) uttrycker sig, på vilket sätt olika ämnesdiscipliner kan bidra till såväl fördjupat kunnande i ämnet som medborgerlig kompetens. I hur stor grad ska vi införa ämnesintegrativa element? Här har jag inga andra konkreta svar än att vi åtminstone gör gott i att våga testa nya vägar. Ifall vi verkligen tror att ämnesintegrering är idealet i teorin, bör vi också testa detta i praktiken, det är så man lär sig. Och det är vi som ska göra det. Framtiden är nu.
Fredric Portin
Ämneslärarstuderande, Modersmål och litteratur
Litteratur:
Fritzell, Christer (2007): ”Några grunddrag i en integrativ didaktik”. I: Acta Wexionensia. 111/2007
Fritzén, L (2007). Integrativ didaktik – en möjlig teoretisk referensram för lärarutbildningen? I: Fritzell, C & Fritzén, L (red), Integrativ didaktik i olika ämnesperspektiv, Växjö: Växjö University Press.
Björkgren, Mårten; Gullberg, Tom & Hilli, Charlotta (2008): Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning. I: Nordidactica – Journal of Humanities and Social Science Education.
Helium 
Jag tycker det skulle vara intressant att som historielärare samarbeta med en moddalärare. Säg att vi två skulle jobba i samma skola. För mej var det nyttigt om du en gång i året hade eleverna att läsa en historisk roman, som jag hade varit med om att välja. Kan du tänka dej något sätt som jag i egenskap av historielärasre kunde ge dej i gentjänst, så att arbetsbördan för oss båda skulle vara ungefär lika stor?
GillaGilla
Bra exempel! Det finns ju väldigt olika sätt att införa ämnesintegrativa element i undervisningen. Enkla metoder som att just använda sig av historiska texter i modersmålet. Jag upplever att kommunikation mellan lärare är a och o. Jag har hört om ett exempel där lärarna i en skola samlade sina kursplaner i en gemensam Google Doc fil. Lärarna kunde sedan mha den kolla upp att vad alla andra håller på med och på sätt försöka förhindra onödiga överlappningar i undervisningen.
GillaGilla
Du tar upp en bra poäng gällande elevperspektivet. Inget tema ska vara för självklart men ändå verkar de finnas i varje skolämne. Ifall läraren själv inte kan förklara temats relevans för eleverna, kanske något annat tema skulle få större utrymme i kursen. Att se ett syfte för sin undervisning inspirerar läraren och motiverar elever och studenter.
GillaGilla