I artikeln Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning påstods det att det finns en stor risk att elever får två olika synvinklar på ett och samma fenomen. Ett exempel är att man i historia och religion skulle diskutera samma ämne under olika lektioner utan att lärarna är medvetna om det. Därmed får eleverna två infallsvinklar i ett och samma tema utan att se helheten. En ämnesintegrerad undervisning har möjlighet att lösa detta problem men detta projekt kan anses för stort. Det finns även andra sätt att lösa problemet. En ämnesintegrerad undervisning kräver mycket mer än att planera lektioner tillsammans med andra lärare. Detta betyder att det finns mycket mera med i en helthetsskapande undervisning än vad problemet behöver för att bli löst. Lärare ska kunna samtala med varandra och planera sina lektioner utgående från de andra lärarnas lektioner, vilket skulle kunna vara ett ”nytt krav” på lärarna. I sammanfattningen av artikeln i integrativ didaktik i olika ämnesperspektiv menades det att integrativ undervisning inte är lättfångad och inte ännu har fått terminologin för att göra den mera förståelig. Om man tar en för stor helhet som ämnesintegrerad undervisning och försöka få hela landet på en och samma gång med i projektet utan att veta riktig vad det är, uppstår flera problem än vad de löst. Jag tycker att mina ämnen, religion och psykologi, samarbetar bra tillsammans och de fyller i varandra väl. Samtidigt som jag tycker att religion har lättare att samarbeta med andra ämnen ser jag inte det som ett hinder för psykologin att också kunna göra samma sak. Båda mina undervisningsämnen är tvärvetenskapliga och därmed lånar sig lätt till andra ämnen och till helhetsskapande undervisning. Oscar Louhija, religion och psykologi