Jag upplever det vara till stor fördel att den nya läroplanen lägger större betoning på att undervisningen skall vara alltmer ämnesöverskridande till sin natur. Att förhindra överlappningen i form av att en elev kan undervisas i samma tema i flera olika kurser under en kort tid, är mycket bra. Men hur bör man gå tillväga då för att skapa ämnesöverskridande undervisning?
I artikeln Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning (Björkgren et al. 2014) diskuterar författarna detta. Det framkommer att skapandet av ämnesöverskridande undervisning inte kommer utan sina utmaningar, detta eftersom det lätt rådet oklarhet om vad ämnesintegrativ undervisning egentligen är. Det att de finländska skolorna är så ämnesindelade skapar strukturella begränsningar i hur man bör gå tillväga. Tidigare i vår deltog jag i ett seminarium för religionslärare där det diskuterades hur dessa ämnesintegrativa studier hade förverkligats i olika skolor. I en del skolor hade man beslutat att ta lite lektionstid av varje ämne för att sedan kunna skapa en temadag där flera ämnen sedan skulle samarbeta. Erfarenheterna av detta var av alla dess slag, både bra och dåliga. Men överlag uppfattades ämnet religion som ett rätt tacksamt ämne att samarbeta med.
Vidare tar artikeln upp vikten av att införa ett ämnesintegrativt tänke redan i lärarutbildningsskedet. Det här är väldigt viktigt tycker jag och som ämneslärarstuderande upplever jag att vi fått fina möjligheter att fundera ut dylika möjligheter i vår egen undervisning. Det pågående ämnesintegrativa projektet som vi har med våra medstuderanden kommer säkerligen att bidra med bra idéer och erfarenheter i våra framtida yrken. Däremot misstänker jag att vi kommer att stöta på ett visst generationsskifte då vi anländer till skolvärlden som nyblivna ämneslärare. Under ovannämnda seminarietillfälle kom det även fram att det inte alltid varit så lätt att få igång ämnesintegrativa projekt, i någon skola hade det funnits lärare som tvärt vägrat delta. Där gäller det för oss att trots det fortsätta med vårt ”nytänke”.
När det kommer till digitala verktyg upplever jag att det är viktigt att beakta de didaktiska frågorna Var? Hur? Varför?, något som även togs upp i artikeln. Inom bägge mina undervisningsämnen upplever jag att fokuset ligger mycket på berättandet och diskuterande, där är exempel i form av videosnuttar eller forum där känsliga debatter kan göras anonyma väldigt värdefulla. Men jag upplever trots det att är väldigt viktigt med måttlighet, Varför och hur frågorna skall helst ringa i mitt huvud varje gång jag väljer någon metod utöver en annan.
En tanke som ytterligare väckte min uppmärksamhet i artikeln var den mycket korta diskussionen om de begränsningar som den strikta ämnesindelningen medför. Det skulle vara intressant att höra hur man resonerat till just det? Kunde man eventuellt ha lite minde strikt ämnesindelning i skolorna?
Ämneslärarstuderande i religion och filosofi
Marina von Schantz
Helium 