Månadsarkiv: februari 2018

Reformen

Av tradition har undervisningen i Finland redan länge varit ämnesindelad. De flesta av oss som idag studerar till ämneslärare har själva gått i en grundskola och ett gymnasium, där läroämnena har varit relativt isolerade ifrån varandra. Även under universitetsutbildningen har relationerna mellan ämnena sällan blivit uppmärksammade. Av tradition har vårt skolsystem utbildat generation efter generation av studenter som sällan har kommit till insikt med hur kunskaperna som införskaffats inom de enskilda läroämnena är kopplade till varandra. Inom exempelvis historia är det nödvändigt att integrera både matematik och samhällslära för att hitta förklaringar till oroliga perioder där prisskillnader och inflation har tagit en central roll.

På grund av den ingrodda ämnessplittringen behandlas ofta samma fenomen och teman i flera olika ämnen, utan någon beaktning till ett ämnesövergripande helhetsskapande. Som ett exempel tar Björkgren, Gullberg och Hilli (2014, s.171) upp Mellanösternproblematiken, som vanligtvis diskuteras i både religion och historia med samma elevgrupp under samma period, men utan att lärarna är medvetna om varandras undervisningsinnehåll och planer. På detta sätt går därmed den ämnesövergripande allmänbildningen förlorad. Enligt Cantell (2015, s.11) kan världen jämföras med ett pussel, där bitarna tillsammans bildar en helhet, medan de enskilt utgör obegripliga fragment av en större bild.

Enligt undervisningsministern Sanni Grahn-Laasonen (2017) hör det till de framtida gymnasiernas viktigaste uppgifter att  fungera som allmänbildande institutioner där de studerande ges mångsidiga förutsättningar för att fortsätta studera på högskolenivå och klara sig på arbetsmarknaden. För att åstadkomma dessa resultat borde vi som blivande lärare börja idka ämnesintegrativ pedagogik. Men som Björkgren m.fl. (2014, s.173-175) påpekar kan ämnesintegrativ undervisning tolkas på flera olika sätt. En grundtanke är förstås att ett eller flera läroämnen integreras med läroplanens värdegrund och övriga övergripande målsättningar. Men precis som med digitaliseringen av utbildningen, förutsätter den ämnesintegrativa undervisningen att skolorna genomgår en reform. Denna kan däremot inte påtvingas med hast och måste anpassas efter lärarnas förmågor. Cantell (2015, s.12) påpekar dessutom att skolämnenas uppdelningar har sin grund i universitetens fördelning av vetenskapsgrenar. Med andra ord borde vi inte enbart försöka genomföra ämnesövergripande reformer i grundutbildningen och gymnasiet, utan även på högskolenivå.

 

Jimmy Österbacka, Sofie Tjäru, Carl-Erik Strandberg, Josefine Winstén, Tommy Holm

 

Källor:

Björkgren, M., Gullberg, T. & Hilli, C. (2014). Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning. Nordidactica – Journal of Humanities and Social Science Education, (1), 170-187.

Cantell, Hannele (2015). Näin rakennat monialaisia oppimiskokonaisuuksia. PS-Kustannus. S. 11-92

Grahn-Laasonen, Sanni (2017). Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä http://minedu.fi/artikkeli/-/asset_publisher/opetusministeri-vahva-yleissivistys-on-lukion-tarkein-tehtava

”Learn the rules like a pro, so you can break them like an artist.”

Samma princip som rubrikens citat av Pablo Picasso förevisar kan även gälla ämnesindelningen och systematiseringen av kunskap och det är där vi valt att fästa fokus för vår diskussion.

I grunderna för gymnasiets läroplan framkommer ämnesöverskridande kursen Tvärvetenskapligt tänkande vars mål är att ”erbjuda den studerande möjligheter att vidareutveckla ett mångsidigt och ämnesövergripande tänkande” (Läroplanen 2015). Under kursen ska studerande vidareutveckla ”sitt kritiska och kreativa tänkande både självständigt och i samarbete med andra” (Läroplanen 2015). Samarbetsaspekten och dess relevans framkommer även i Björk, Gullberg och Hillis (2014) artikel. Ämnesövergripande projekt ger möjligheter för samarbete, inte bara för lärarna, utan även för studerande. Samarbetsförmåga är en förutsättning som studerande behöver för allmänbildningen (Grahn-Laaksonen 2017).

Björkgren, Gullberg och Hilli (2014) lyfter fram att vi i en allt komplexare värld behöver en ämnesövergripande helhetssyn eftersom världen inte fungerar enligt en ämnesindelning. Detta är kanske självklart, men det påminner oss om att ämnesintegrativa studier inte bara uppfyller ett tomt självändamål.

Kanske just för att tvärvetenskapligt tänk börjar anses vara något av en självklarhet ledde det in oss på en diskussion där vi argumenterar för den klassiska ämnesindelningens fördelar.

Det är givetvis eftersträvansvärt att ett och samma ämne blir belyst ur flera olika synvinklar och ämnesperspektiv, men det är värt att komma ihåg att det här överhuvudtaget är möjligt just för att det finns flera olika ämnen som har ämnesspecifika metoder, terminologi och epistemologisk självförståelse. Att ha en fungerande ämnesindelning handlar inte om att begränsa människors kunnande eller att godtyckligt avgränsa olika teman från varandra, utan om att erbjuda en struktur för kunskap, som människor kan utgå ifrån för att sedan bygga sin egen uppfattning och förståelse om diverse fenomen.

Avslutningsvis vill vi anknyta till det inledande citatet. Vi menar alltså att det kan vara lönt att till viss del hålla fast vid den ämnesspecifika indelningen – ”the rules”- för att i ämnesintegrativa projekt och studier kunna ”break them like an artist” och uppnå en kvalitativ undervisningsmetod utan gränser.

 

Jakob Backlund, Erica Björkvik, Leona Böckerman, Sofia Laurila och Alaric Mård.

 

Källor

Björkgren, Mårten, Gullberg, Tom & Hilli, Charlotta. 2014. ”Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning”. I: Nordicata – Journal of humanities and social science education 1: 170-187. Tillgänglig: https://www.divaportal.org/smash/get/diva2:736179/FULLTEXT01.pdf [4 februari, 2018]

Grahn-Laasonen, Sanni. 2017. ”Utbildningsministern: En gedigen allmänbildning är gymnasiets viktigaste uppgift”. Undervisnings- och kulturministeriet. Tillgänglig: http://minedu.fi/artikkeli/-/asset_publisher/opetusministeri-vahva-yleissivistys-on-lukion-tarkein-tehtava [4 februari 2018]

Utbildningsstyrelsen. 2015. ”Grunderna för gymnasiets läroplan 2015”. Helsingfors: Utbildningsstyrelsen. Tillgänglig: http://www.oph.fi/lp2016/grunderna_for_laroplanen [4 februari, 2018]

Ämnesintegrativt gymnasium?

Ingen sa:
detta är nu.
Detta är mycket.
Detta är tillräckligt.

Alldeles ensam sprang jag genom dalen
först när jag såg mig om förstod jag:
den såg ut så.
Det var den.

(Ur Dalen av Solveig von Schoulz)

***

Ett skolämne är aldrig enbart ett ämne. Vad vi menar är att en lärare i modersmål inte kan exkludera ämnen som historia, geografi, filosofi, m.m. ur sin undervisning. På samma sätt behövs textkompetens för att kunna lösa matematiska problem och ta till sig kunskap i naturvetenskapliga ämnen. Alla ämnen är med andra ord redan kopplade till varandra i ett rhizomatiskt mönster – utan centrum eller periferi.

Att göra studerandena medvetna om detta rhizomatiska samband ger dem möjligheten att se kopplingar mellan ämnen och förhållanden och alltså få den helhetskunskap läroplanen eftersträvar. I nuläget är det ett antal specifika kurser, bland annat TS1, som fokuserar på detta. Som kursmål anges möjligheten att utveckla ett mångsidigt ämnesövergripande tänkande och “se samband mellan olika vetenskapsområden och konstarter samt växelverkan mellan centrala principer och begrepp inom dem” (Grunderna för gymnasiets läroplan 2015, s. 225)

Vi menar ändå att det skulle vara eftersträvansvärt att i varje kurs och ämne påpeka den ämnesintegrativa aspekten, i stället för att koncentrera detta på ett fåtal kurser. Till exempel menar vi att poängen med ämnesintegrativa studentprov går förlorad ifall de studerande inte förstått idén med att tänka ämnesintegrativt. Motivationen går kanske också lite förlorad med tanke på att vitsorden ändå ges i de specifika ämnena och inte i en ämnesöverskridande helhet. Kanske det skulle vara dags att införa realen som studentprov igen?

Slutligen vill vi bara kommentera att även om kultur- och utbildningsminister Sanni Grahn-Laasonen i texten ”Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä” har många goda tankar om ämnesintegrativt helhetstänkande och dess utveckling, menar vi att hon missar en essentiell poäng angående övergången från gymnasium till högre utbildningar. Nämligen att ett mellanår inte nödvändigtvis alls är av ondo, samt att den politik hon förespråkar i praktiken gör att allt fler håller mellanår eftersom byten mellan utbildningar gjorts svårare. Vi menar att Grahn-Laasonen och hennes gelikar här saknar det helhetsperspektiv de själva efterlyser. Eller för att formulera det i en fråga: bidrar man mindre till samhället för att man hållit ett mellanår och tänkt över sina framtidsval än om man genast efter gymnasiet börjat studera?

Jessica Rönngren, Lucas Silfverberg, Adrian Nysand, Jennie, Nyqvist, Sara Pollesello

Källor:

Björkgren, Mårten & Gullberg, Tom & Hilli, Charlotta: ”Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning” (2014)

Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf

Grahn-Laasonen, Sanni: ”Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä” (2017)
http://minedu.fi/artikkeli/-/asset_publisher/opetusministeri-vahva-yleissivistys-on-lukion-tarkein-tehtava

Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 http://oph.fi/download/174853_grunderna_for_gymnasiets_laroplan_2015.pdf (hämtad 1.2.2018)