Ingen sa:
detta är nu.
Detta är mycket.
Detta är tillräckligt.
Alldeles ensam sprang jag genom dalen
först när jag såg mig om förstod jag:
den såg ut så.
Det var den.
(Ur Dalen av Solveig von Schoulz)
***
Ett skolämne är aldrig enbart ett ämne. Vad vi menar är att en lärare i modersmål inte kan exkludera ämnen som historia, geografi, filosofi, m.m. ur sin undervisning. På samma sätt behövs textkompetens för att kunna lösa matematiska problem och ta till sig kunskap i naturvetenskapliga ämnen. Alla ämnen är med andra ord redan kopplade till varandra i ett rhizomatiskt mönster – utan centrum eller periferi.
Att göra studerandena medvetna om detta rhizomatiska samband ger dem möjligheten att se kopplingar mellan ämnen och förhållanden och alltså få den helhetskunskap läroplanen eftersträvar. I nuläget är det ett antal specifika kurser, bland annat TS1, som fokuserar på detta. Som kursmål anges möjligheten att utveckla ett mångsidigt ämnesövergripande tänkande och “se samband mellan olika vetenskapsområden och konstarter samt växelverkan mellan centrala principer och begrepp inom dem” (Grunderna för gymnasiets läroplan 2015, s. 225)
Vi menar ändå att det skulle vara eftersträvansvärt att i varje kurs och ämne påpeka den ämnesintegrativa aspekten, i stället för att koncentrera detta på ett fåtal kurser. Till exempel menar vi att poängen med ämnesintegrativa studentprov går förlorad ifall de studerande inte förstått idén med att tänka ämnesintegrativt. Motivationen går kanske också lite förlorad med tanke på att vitsorden ändå ges i de specifika ämnena och inte i en ämnesöverskridande helhet. Kanske det skulle vara dags att införa realen som studentprov igen?
Slutligen vill vi bara kommentera att även om kultur- och utbildningsminister Sanni Grahn-Laasonen i texten ”Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä” har många goda tankar om ämnesintegrativt helhetstänkande och dess utveckling, menar vi att hon missar en essentiell poäng angående övergången från gymnasium till högre utbildningar. Nämligen att ett mellanår inte nödvändigtvis alls är av ondo, samt att den politik hon förespråkar i praktiken gör att allt fler håller mellanår eftersom byten mellan utbildningar gjorts svårare. Vi menar att Grahn-Laasonen och hennes gelikar här saknar det helhetsperspektiv de själva efterlyser. Eller för att formulera det i en fråga: bidrar man mindre till samhället för att man hållit ett mellanår och tänkt över sina framtidsval än om man genast efter gymnasiet börjat studera?
Jessica Rönngren, Lucas Silfverberg, Adrian Nysand, Jennie, Nyqvist, Sara Pollesello
Källor:
Björkgren, Mårten & Gullberg, Tom & Hilli, Charlotta: ”Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning” (2014)
Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf
Grahn-Laasonen, Sanni: ”Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä” (2017)
http://minedu.fi/artikkeli/-/asset_publisher/opetusministeri-vahva-yleissivistys-on-lukion-tarkein-tehtava
Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 http://oph.fi/download/174853_grunderna_for_gymnasiets_laroplan_2015.pdf (hämtad 1.2.2018)
Helium 
Hej! En intressant text med flera välargumenterade tankar! Jag är överens om att realprovets (eller en variant av den) återinföring borde diskuteras. Det skulle samtidigt vidare ”tvinga” gymnasiestudierna till ämnesintegrativitet, nu ordnas enstaka kurser men om gymnasiets mål – studentskrivningarna – skulle gå ut på ämnesövergripande kunskapskrav, skulle man vara tvungen att öka sådan undervisning.
GillaGilla
Mycket intressant text, speciellt intressant att läsa kommentarerna till Sanni Grahn-Laasonens text. Jag håller helt med att man inte behöver se mellanår som något negativt. Både det minskade studiestödet och det faktum att det blivit svårare att byta utbildning (som ni tog upp) är faktorer som ger abiturienter incentiv att ta ett mellanår, jobba och lista ut vad man vill så att man inte riskerar inse sedan att man valt fel, vilket straffas mer nu än tidigare av systemet. Skulle gärna diskutera denna aspekt mycket längre, men det finns en viss risk att jag uppnår samma längd som blogginlägget i så fall. Vad gäller er syn på det ämnesintegrativa anser jag att ni har en mycket bra syn på det. Genom att mera systematiskt i all undervisning kunna peka på ämnesintegrativ aspekter blir det säkert naturligare för eleverna att se dessa mönster i undervisningen. Att förmedla detta syn- och tankesätt inom ramen för en kurs kan vara svårt, speciellt om man sedan går tillbaka till att hålla vanlig ”segregerad” ämnesundervisning.
GillaGilla
1. Fin ”dagens dikt”!
2. Som föregående skribent också påpekade så har ni en bra syn på det ämnesintegrativa och speciellt fastnade jag vid tanken om att eventuellt införa ”realen” igen. Det skulle kunna vara en möjlighet att på riktigt få en förändring på undervisningsnivå. Man kan lite jämföra med vad digitaliseringen av studentproven gör för undervisningen och dess mål. Jo, digitaliseringen har varit viktig tidigare men skolorna har ”fattat vikten” av den nu i och med att studentskrivningarna ändras. Fast jag gärna skulle ha gymnasier som skulle vara ”mer allmänbildande” så är det väl bara att inse att det är studentskrivningarna som styr undervisningens innehåll.
3. Det här går lite utanför ert blogginlägg, MEN är det inte egentligen konstigt regeringen har planer att reformera gymnasiet igen? Den tidigare reformen är knappt genomförd och i dagens läge finns det inte en enda studerande som har slutfört en gymnasieutbildning enligt den läroplan som gick i kraft hösten 2016. Bara en tanke. Det känns lite förhastat …
GillaGilla
Bra att ni ifrågasätter! Jag stör mig på tanken om att alla medborgare måste vara kostnadseffektiva. Människor behöver utrymme för att tänka och filosofera för att utvecklas och bli goda medborgare. Jag håller också med om att man kan göra mycket som är ämnesövergripande i sitt eget ämne. Även om man håller en lektion i ett visst ämne kan man använda kollegers expertis för att få till stånd en bred undervisning med inslag av många ämnen i det egna ämnet.
GillaGilla
Ni kommer med intressanta synpunkter! Speciellt gillar jag tanken på ämnesintegrativa studentprov och att bedömningen i så fall inte ska handla om de enskilda ämnena, utan om helheten. Det känns logiskt att det borde vara så, men det ställer stora krav på lärarna. För att kunna bedöma en ämnesintegrativ prestation utan att plocka sönder den i ”ämnesdelar” behöver det vara väldigt klart vad det egentligen är som ska bedömas då det inte är fråga om kunskaper i enskilda ämnen.
Då jag läste er text tänkte jag spontant att ett mellanår kan bidra till förmågan att se och tänka ämnesintegrativt sedan då man börjar studera. Om man t.ex. jobbar ett år lär man ju snart märka att världen inte är uppdelad i skolämnen, utan att allt hänger ihop med allt.
Vidare fick er text mig också att undra om det är lättare att tänka och jobba ämnesintegrativt inom yrkesutbildning än i gymnasiet. Gymnasiet ska vara allmänbildande och har inte ett visst yrke eller en viss bransch att förhålla sig till, medan yrkesutbildningen har lättare att visa på t.ex. varför blivande kockar behöver kunna kombinera kunnande inom matematik, språk och kultur.
Mitt resonemang här verkar samtidigt bli kritik mot gymnasiet. Jag insinuerar att yrkesutbildning ligger närmare verkligheten än gymnasiet och att ett mellanår ger bättre förmåga till en ämnesintegrativ blick än vad gymnasiet och grundskolan gör. Det är nog bäst att jag avrundar här innan jag börjar fundera på om grundskola och gymnasium i vissa avseenden är motsatsen till verkligheten.
GillaGilla
Faktiskt en välstrukturerad text som vågar vara kritisk och ställa viktiga frågor! Jag håller med om att det skulle kunna löna sig att uppmärksamma eleverna om de ämnesövergripande aspekterna i olika ämnen och kurser. Jag stöder också det rhizomatiska mönstret, det vill säga en struktur utan centrum eller periferi. För om eleverna är medvetna om hur man kan koppla samman kunskaper och fenomen som behandlas i olika ämnen, kan de också få en holistisk allmänbidlning, som i sin tur är en viktig förmån i dagens värld, där information sprids allt fortare. Jag understöder också ert argument för mellanåret mellan andra och tredje stadiet. I en värld som rör sig allt fortare kan det vara otroligt lönsamt att stiga åt sidan och faktiskt ta sig tid för att fundera på ens möjligheter och framtid. Gymnasierna ska inte vara institutioner som enbart pushar eleverna mot en examen som sedan tar dem till följande utbildning som på löpande band. Efter gymnasiet gör de flesta av oss bland våra livs viktigaste beslut och ett mellanår kan vara just det som behövs för att man ska göra ett framgångsrikt val.
GillaGilla
Fin text med intressanta tankar som ni lyfter fram. Jag håller absolut mer er om att ett skolämne aldrig enbart är ett ämne. En modersmålslärare är inte heller endast en modersmålslärare. Som lärare har man under hela livet samlat på sig olika typer av kunskap och erfaranheter, också utanför lärarstudierna, som man använder sig av inom sin undervisning. Jag försöker t.ex. använda mig av mina intressen för bild och musik inom modersmålsundervisningen, vilket ju på sätt och vis är ämnesintegrerande. Visst kan man också samarbeta med andra lärare och på så sätt både fördjupa och bredda kunskapen, men jag tror att man ofta underskattar lärares förmåga att jobba med material eller frågor som sträcker sig utöver det som traditionellt anses ingå i det egna ämnet. Det viktigaste inom den ämnesintegrativa skolan tror jag är just det som ni skriver, det vill säga att hjälpa eleverna att se samband och kopplingar mellan olika ämnen. Det här skulle man kunna sträva efter att göra kontinuerligt istället för att arbeta med detta under några få kurser eller projekt. Det gäller bara att som lärare påminna sig själv om det här och inte låta sig begränsas av sitt eget ämnes (till synes) snäva ramar, utan istället försöka se den mängd möjligheter som ämnet och läroplanen egentligen erbjuder.
GillaGilla
Snyggt med dikten och jag gillar tanken på att det vore eftersträvansvärt om man i varje kurs och ämne skulle påpeka den ämnesintegrativa aspekten i lärandet överlag. Tyder inte detta på att en större medvetenhet om något slags bildningsideal skulle kunna vara på plats om man ytterligare skulle vilja motivera och hålla ihop den ämnesintegrerande visionen?
GillaGilla