Reformen

Av tradition har undervisningen i Finland redan länge varit ämnesindelad. De flesta av oss som idag studerar till ämneslärare har själva gått i en grundskola och ett gymnasium, där läroämnena har varit relativt isolerade ifrån varandra. Även under universitetsutbildningen har relationerna mellan ämnena sällan blivit uppmärksammade. Av tradition har vårt skolsystem utbildat generation efter generation av studenter som sällan har kommit till insikt med hur kunskaperna som införskaffats inom de enskilda läroämnena är kopplade till varandra. Inom exempelvis historia är det nödvändigt att integrera både matematik och samhällslära för att hitta förklaringar till oroliga perioder där prisskillnader och inflation har tagit en central roll.

På grund av den ingrodda ämnessplittringen behandlas ofta samma fenomen och teman i flera olika ämnen, utan någon beaktning till ett ämnesövergripande helhetsskapande. Som ett exempel tar Björkgren, Gullberg och Hilli (2014, s.171) upp Mellanösternproblematiken, som vanligtvis diskuteras i både religion och historia med samma elevgrupp under samma period, men utan att lärarna är medvetna om varandras undervisningsinnehåll och planer. På detta sätt går därmed den ämnesövergripande allmänbildningen förlorad. Enligt Cantell (2015, s.11) kan världen jämföras med ett pussel, där bitarna tillsammans bildar en helhet, medan de enskilt utgör obegripliga fragment av en större bild.

Enligt undervisningsministern Sanni Grahn-Laasonen (2017) hör det till de framtida gymnasiernas viktigaste uppgifter att  fungera som allmänbildande institutioner där de studerande ges mångsidiga förutsättningar för att fortsätta studera på högskolenivå och klara sig på arbetsmarknaden. För att åstadkomma dessa resultat borde vi som blivande lärare börja idka ämnesintegrativ pedagogik. Men som Björkgren m.fl. (2014, s.173-175) påpekar kan ämnesintegrativ undervisning tolkas på flera olika sätt. En grundtanke är förstås att ett eller flera läroämnen integreras med läroplanens värdegrund och övriga övergripande målsättningar. Men precis som med digitaliseringen av utbildningen, förutsätter den ämnesintegrativa undervisningen att skolorna genomgår en reform. Denna kan däremot inte påtvingas med hast och måste anpassas efter lärarnas förmågor. Cantell (2015, s.12) påpekar dessutom att skolämnenas uppdelningar har sin grund i universitetens fördelning av vetenskapsgrenar. Med andra ord borde vi inte enbart försöka genomföra ämnesövergripande reformer i grundutbildningen och gymnasiet, utan även på högskolenivå.

 

Jimmy Österbacka, Sofie Tjäru, Carl-Erik Strandberg, Josefine Winstén, Tommy Holm

 

Källor:

Björkgren, M., Gullberg, T. & Hilli, C. (2014). Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning. Nordidactica – Journal of Humanities and Social Science Education, (1), 170-187.

Cantell, Hannele (2015). Näin rakennat monialaisia oppimiskokonaisuuksia. PS-Kustannus. S. 11-92

Grahn-Laasonen, Sanni (2017). Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä http://minedu.fi/artikkeli/-/asset_publisher/opetusministeri-vahva-yleissivistys-on-lukion-tarkein-tehtava

11 reaktioner till “Reformen

  1. Bra skrivet och välformulerade argument!

    Jag tycker att ni nämner en viktig del av den helhetsskapanade undervisningen, nämligen att det inte behöver vara så svårt. Det kan just vara att lärare i religion och historia pratar/samarbetar om sitt undervisningsmaterial med varandra. Det pratas ofta om att ämnesintegrativa projekt är tidskrävande och förutsätter mycket planering, men man glömmer ofta att det kan med ganska lätta medel integreras i den traditionella undervisningen!

    Gillad av 1 person

  2. Jag håller med föregående kommentar, välformulerade argument! Jag håller även med om att helhetsskapande undervisning inte behöver vara så svårt och att det kanske finns där utan att man har tänkt på det .

    Bra att ni även har påpekat bristen på ämnesintegrativ undervisning på högskolenivå! Det är verkligen någonting man borde satsa mera på.

    Gillad av 1 person

  3. Fina poänger ni lyfter fram. En grundläggande idé med gymnasieutbildningen är att den ska vara allmänbildande och vad är mera allmänbildande än att kunna tänka ämnesintegrativt?

    Väl att ni även lyfter fram att en reform kräver förändring även på andra plan än grundskolan och gymnasiet. Mina egna erfarenheter från tredje stadiet pekar på motsatsen till ämnesintegrativitet, utan istället ”snöar” man lätt in sig i sitt lilla speciella hörn av den vetenskapsgren man valt att studera.

    Gillad av 1 person

  4. Ett välformulerat och intressant blogginlägg!

    Jag håller helt med er när ni skriver att ”Av tradition har vårt skolsystem utbildat generation efter generation av studenter som sällan har kommit till insikt med hur kunskaperna som införskaffats inom de enskilda läroämnena är kopplade till varandra”. Detta tycker jag är en viktig aspekt som borde förtydligas i undervisningen. Precis som ni också nämner så behandlas ofta samma fenomen och teman i flera olika ämnen, utan någon beaktning till ett ämnesövergripande helhetsskapande.

    Jag gillar verkligen er och Cantells (2015: 11) tanke om att världen kan jämföras med ett pussel och att man från varje ämne får en pusselbit som sedan ska bilda en övergripande helhet. Jag började här fundera över det, som vi också diskuterade under tisdagens auskultering, att ska man i början av undervisningen påpeka att ”vi ska nu arbeta ämnesintegrativt” eller ska eleverna komma fram till detta själva? Är det läraren som ska betona det ämnesintegrativa eller eleverna som ska försöka se och hitta det själva?
    Vad tycker ni?

    Gilla

  5. Mycket intressanta och aktuella funderingar i ert blogginlägg.
    Tycker det är väldigt relevant och viktigt det ni lyfter fram om att samma fenomen och teman ofta lyfts fram i olika ämnen, utan att för den sakens skull ha någon som hest beröring med eller koppling till varandra.
    Här finns ju alla möjligheter att utnyttja det ämnesövergripande helhetstänket och samarbeta, och på det sättet kanske skapa en mer sammanhängande och stimulerande undervisning där två aspekter av samma tema (ex. religion och historia) lyfts fram parallellt och vävs in i varandra vilket många gånger nog kunde skapa en större förståelse för temat.
    Dessutom vore det här mycket effektivare tidsanvändning, vilket i några fall kanske skulle skapa mer tid för t.ex. fördjupning, exkursioner, projektarbeten etc. Allt för ofta hörde man, tycker jag, under grundskoletiden men även i gymnasiet, sin lärare säga ”det här hade varit jätteroligt eller spännande, men vi hinner tyvärr inte”. Kanske kunde man på det här viset hinna, åtminstone i några fall?

    Gilla

  6. En välskriven text! Jag reagerade dock ganska snabbt på stycke nummer två där ni nämner Mellanösternproblematiken, eftersom jag reagerade redan när jag läste materialet ni hänvisar till då jag, till skillnad från många andra, faktiskt har upplevt ämnesövergripande projekt rörande liknande ämnen. Som ett exempel hade vi i gymnasiet både i historia, samhällslära och religion ett projekt som rörde andra världskriget med fokus på judar och koncentrationslägren. Förutom det så hörde det även till att vi skulle läsa Anne Franks dagbok under tiden på modersmålslektionerna. Jag minns det så bra eftersom vi lyfte fram ämnet ur många olika synvinklar utan att någon nämnde något om ämnesövergripande, men jag lärde mig mycket under den period som detta varade. Bara som ett tips!

    Ämnesövergripande reformer på högskolenivå är en intressant tanke, men om vi tar Åbo akademi som exempel innebär det en väldigt stark förändring för de fakulteter som nu huserar var och en på sin våning. Som studerande kan man välja väldigt fritt vilken kurs man går på och studierna är på den studerandes ansvar, så kanske man hellre kunde erbjuda ett par kurser som är ämnesövergripande i någon mån som tillägg eller obligatoriska kurser?

    Gilla

  7. Viktigaste poängen som lyfts fram är nog att det ämnesintegrativa bör tas in i skolvärlden stegvis. Kopplingen till digitaliseringsprocessen är även värt ett omnämnande. Digitaliseringen är något som pågått redan länge och som konstant fortgår. När de flesta av oss studerande gick i högstadiet var redan PP-presentationer etablerade. Då får vi tänka oss att det finns och fanns yrkesverksamma lärare som hade jobbat åratal utan detta verktyg men som så småningom tillämpade verktyget. Samma sak kan vi väl tänka oss att kommer att ske, det vill säga att några lärare påbörjar undervisningen i temakurser och att dessa temakurser måste få tid att rota sig i lärarnas arbetssätt och arbetsrutiner innan man kan ta steget vidare. Med nya bestämmelser kan man förstås påskynda processen men man kanske inte ska skynda på allt för mycket för att ge lärarna tid att anpassa sig.

    Gilla

  8. Vilket välskrivet inlägg! Att ta in ämnesintegrativ undervisning även på högskolenivå är något som jag anser att verkligen kräver ett noggrant övervägande. Ju mer allmänbildade vi (speciellt lärare är) desto enklare har vi att även inom våra egna ämnen föra fram ny kunskap på ett mångsidigt sätt.

    //HMA

    Gilla

  9. Tack för ett innehållsrikt inlägg!
    Som många andra har jag funderat en del på den skarpa ämnesindelning i högskolevärlden. Jag tror verkligen att vi behöver hitta sätt att tänka mera kreativt. Samtidigt studerar vi ju för att bli experter inom våra specifika områden. Utmaningen är att kunna tänka ämnesövergripande utan att spetskompetensen blir lidande. Brett och djupt är inte alltid lätt att kombinera.

    Gilla

  10. Ert inlägg var tankeväckande och jag håller med flera av kommentarerna här ovanför.

    Då det kommer till högre utbildning och ämnesöverskridande håller jag också med om att det finns mycket att förbättra, men åtminstone inom religionsvetenskapen är det något man försöker åtgärda. Flera forskningsprojekt är tvärvetenskapliga rent av för att forskningsgruppen, så som våra grupper, är bestående av flera olika ämnen. Så kan du få en vidare och bredare förståelse av fenomen. Om det bara skulle lyckas att föra in det tänket redan i grundstudierna är vi långt på väg.

    Jag tänker även på strukturomvandlingen inom till exempel ämnet teologi där syftet var att ta bort gränserna mellan flera ämnesområden och erbjuda en bättre helhetsbild. Det är visserligen allt teologi, men det är ett steg mot ett mer helhetstänkande som bådar gott för omvandlingen av hela strukturen, så som ni och flera andra förespråkar.

    Sist och slutligen handlar det om att överge tanken om ”mitt ämne” och välkomna tanken om ”vår undervisning”.

    Summa summarum ett välformulerat inlägg med många fina idéer.

    Gilla

  11. Ni tar upp flera bra poänger i detta inlägg. Mellanöstproblematiken är ett konkret exempel på där ämnen kunde kombineras för att få en djupare förståelse av ett tema eller ämne. På samma sätt som teknik inte ska användas bara för att användas, ska, enligt min åsikt, inte heller ämneintegrativa projekt hållas bara för att hållas. Det måst finnas en tydlig tanke bakom gällande mål och mening med projektet.

    Jag har själv gått en kurs på Universitetet i Bergen som hette ”Islam og Politikk” och var ungefär 75 % historiakurs och 25 % religionsvetenskap. Utan religionsaspekten är det omöjligt att förstå historien i Mellanöstern. Samma sak gäller många andra teman i andra delar av världen – man måste använda sig av flera olika ämnesområden för att förstå en helhet, annars blir inlärningen fragmentarisk.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s