Det är med en sorts trött förnöjsamhet som jag ser tillbaka på den nyss genomförda temadagen om Vatten som förenar och delar vid Vasa övningsskola. Vägen hit har inte varit utan gropar, och planeringen av projektet har ibland känts utmanande och tungrott. Det är i sig ingenting märkvärdigt med att en beslutsprocess kan upplevas som utdragen och att det lätt uppstår missförstånd eller oklarheter när en så stor grupp ska planera ett så omfattande projekt. Med facit på hand tycker jag ändå att alla vi som på ett eller annat sätt varit engagerade i temadagen skötte det mycket bra.
I den programpunkt eller station som jag var engagerad i funderade vi över vatten som produkt. Vid ett flertal tillfällen under dagen imponerades jag över de studerandes klyftiga svar och deras goda analysförmåga. Det var uppmuntrande att se hur de studerande tog sig an sina uppgifter med en så stor mognad. Det var exempelvis flera studerande som ifrågasatte den syn på vatten som tycks vara en outtalad del av Västvärldens värdesystem: Varför har vi omvandlat vatten – och så mycket annat – till produkter som ska säljas hit och dit för att människor som redan lever i överflöd ska tjäna mera pengar på kommersen, medan miljontals människor i Somalia saknar rent dricksvatten?
Jag tror och hoppas att de studerande fick med sig något nyttigt och tänkvärt från den här dagen. Det hade för egen del varit roligt att få se också andra stationer än sin egen (stationsundervisningen som sådan verkar överlag ha varit uppskattad av de studerande baserat på deras feedback). Temadagen har fördjupat min förståelse för hur ämnesövergripande projekt kan genomföras. Jag tar med mig insikter om både vad som bör undvikas och vad som är värt att upprepas framöver.
Helium 