TS 1 träffen 9.4 är nu över. Som många andra delat med sig av fanns det en hel del frustration kring hur kursen gått till. Samtidigt fanns det också flera aspekter som nog var bra. Grundtanken bakom den tvärvetenskapliga kursen är bra, idéen om att låta elever pröva på och bekanta sig med hur man arbetar tvärvetenskapligt är en mycket god idé.
Men det är ett svårt koncept. Därför tror jag att struktur är det nyckelord som behövs för att ro i land ett sådant koncept. Struktur är inte fienden, det är vad som hjälper oss att hantera idéer som annars kan kännas oöverskådelig. Det faktum att vi var så många ämneslärarstuderande som höll i trådarna och ingen hierarki eller struktur slogs fast som första punkt gjorde projektet mera tungrott än nödvändigt. Planeringstillfällena drog ut på tiden eftersom alla måste vara inblandade i varje beslut, varje diskussion, varje sak som ska planeras. Jag tror att om man skulle ha vågat ge någon/några ansvaret över helheten, som delegerar uppgifter och ansvarsområden åt andra inblandade, skulle vi ha kunnat prestera ännu mer och ännu bättre.
Träffen den 9.4 blev okej. Men i slutändan blev träffen bra trots hur planeringstillfällena gick till, inte tack vare hur planeringstillfällena gick till.
Henrik Backa
Den 9 april höll ca 25 blivande ämneslärare en temastudiekursdag vid Vasa övningsskolas gymnasium. Dagen genomfördes som stationsundervisning med fem stationer som gymnasiestuderandena skulle cirkulera mellan. Många har redan skrivit att dagen gick över förväntan och att det var roligt att äntligen få sätta planerna i verket. Jag kan bara hålla med.
Som oftast då det är många personer inblandade rådde ett visst kaos under planeringen av dagen. Situationen med 25 ”lärare” som ska planera tillsammans är förstås konstlad då skolorna sällan kan frigöra så många i kollegiet, först för gemensam planering under en längre period och sedan för den undervisning som planeringen ska utmynna i.
Samtidigt har mycket av planeringen liknat verkligheten: Det finns en stor frihet i läraryrket, vilket gör att det sällan finns så väldigt konkreta instruktioner eller förutbestämda ramar att hålla sig i de gånger man vill göra något utöver den vanliga undervisningen. Allt behöver diskuteras fram, ofta med både frustration och desperation som inslag i vissa skeden.
Jag tror att blivande ämneslärare en annan gång med fördel kunde delas upp så att halva gruppen ansvarar för en temastudiedag och den andra halvan för en annan dag. På så sätt blir övningen mer lik verkligheten samtidigt som diskussioner och beslut inom gruppen blir något smidigare (även om gruppen fortfarande kommer att vara större än en temaarbetsgrupp i ett kollegium). Frustration kommer fortfarande att vara en del av processen, men jag tror att mindre grupper gör det lättare för alla att hitta sin roll t.ex. i planeringen.
Samma dag hölls ett seminarium vid ÅA där man bl.a. diskuterade olika gymnasiers temastudiekurser. Sandra Lillqvist presenterade resultaten av en enkät hon har sänt ut till gymnasierna. I presentationen framgick att temastudiekurserna har många utmaningar också rent administrativt. Ska lärare som arbetar med ämnesövergripande kurser bara få betalt för en tredjedel av kursen om hen samarbetar med två kolleger? Eller får ämnesövergripande kurser kosta mer än andra kurser? Kanske det på sikt utarbetas riktlinjer för hur man ska räkna ämnesövergripande undervisning i arbetet.
En annan tanke under seminariet gällde huruvida det lätt blir så att vissa ämnen och ämneslärare förutsätts arbeta ämnesövergripande medan andra inte gör det. Nu var det ju t.ex. blivande lärare i modersmål och litteratur, historia, samhällslära, filosofi, livsåskådning och religion som fick öva sig på att arbeta ämnesövergripande, medan andra typer av ämneslärare inte nödvändigtvis får lika mycket övning i det. Leder det till att vi också ute i arbetslivet känner oss mer manade än andra att arbeta ämnesövergripande? Och är det i så fall bra eller dåligt?
Sofie Tjäru
Helium 