Ämnesövergripande projekt, tankar i efterhand

Inom ämnesdidaktiken gjorde en stor del av ämneslärarstuderandena på Åbo Akademi ett ämnesövergripande projekt som resulterade i workshops med Vasa Övningsskolas gymnasium 9.4.2018. Eftersom jag på grund av sjukdom inte kunde delta under själva dagen försöker jag sammanfatta mina slutsatser utgående från projektets planering, de övriga ämneslärarstuderandes reflektioner efter dagen, samt gymnasisternas respons.

Den planeringsgrupp som jag ingick i hade ”vatten som mänsklig rättighet” som tema. Stationen som vi hade hand om skulle leda diskussioner i mindre grupper där vi ämneslärarstuderande ansvarade över varsin underrubrik som vi skulle ställa frågor kring. Vi inledde stationen med en kort berättelse som jag skulle ha haft hand om, i syftet att den skulle få oss att tänka oss in i hur en varadag utan vatten kunde se ut. Gymnasiestuderandena fick sammanfatta sina slutsatser kort i slutet. Baserat på de andra gruppmedlemmarnas reflektioner verkade det ha gått bra och någorlunda enligt planerna. Studerandena kom med fina idéer och tankar och vatten som mänslig rättighet kunde diskuteras ur olika perspektiv.

Trots att responsen från de studerandes sida var av blandad karaktär kan man ändå urskilja en övervägande positiv anda i deras svar. Det var främst praktiska problem som uppstått på vägen som irriterade några, någon tyckte även att själva innehållet inte gav så mycket. Men som vi konstaterade redan i planeringsskedet finns det risker med att vara så många människor i ett och samma projekt. Det viktigaste var att vi ändå vågade ta dessa risker och fullgjorde projektet med någorlunda lyckat resultat. Det har gett med sig många lärdomar inför det framtida yrkeslivet.

Amanda Aumanen

Observation notes

Hi everyone. I’d like to present a few thoughts from the TS1 theme day at VÖS.

Starting from a general perspective, I think that the idea of combining disciplines in such theme days is a good one. In all our subjects we may well consider the same themes. For example, the topic of modern technology may well emerge as a talking point in history, philosophy, languages, mathematics, and so on. Such topics are normally not considered in association with other school subjects. The holistic approach offered by interdisciplinary approaches such as this one is appealing as a way for students to create connections not only within a broader topic but also between subjects.

The role of the overall theme is important, as the theme affects the organization of the event. This year’s theme of vatten, as others have pointed out, was perhaps too wide to provide a useful base for our student teachers to easily create appropriate activities. It occurred to me that certain themes would be better at different times of the year. It could be fun to have vatten as a topic in warmer weather as then one could have a workshop outside and actually use water in an activity, for example.

Certain school subjects tend to be more flexible in such approaches and able to fit in with a wider variety of themes. Philosophy, languages and social studies, for example, can perhaps be adapted in more ways than sports or mathematics. The role of different subjects should be taken into account when deciding on a theme.

We should also consider the question of whether subject-specific workshops would be better than combined workshops such as were used at VÖS this year. Both approaches have advantages and disadvantages but they are dependent on other factors. When organizing such events here where we have dozens of student teachers from several different subjects both approaches are at least possible.

When observing the workshops, it felt that although all of the teachers in a group were able to contribute, the fact that each group was more or less the same from a disciplinary perspective (being a mixture of different subjects) meant that although the overall theme was discussed to some degree in each workshop there was nothing identifying any one workshop from any of the others except for the specific activities undertaken in each group.

In my opinion, in general, a subject-specific approach is likely to be more practical both from an organizational perspective and from a pedagogical one. I think that studying a broad subject like vatten would undoubtedly be better considered in this way. It would be more interesting and useful for the students to understand, ‘ok, now we’re looking at water from a historical/religious/linguistic standpoint’. A more specific theme could more easily be worked with in combined groups.

Indeed, if any of us were to participate in such theme days in our future working lives in a ‘normal’ school, it us much more likely that they would be organized with subject-specific workshops since the numbers of teachers available is so much smaller. In a normal school there might be two or three history teachers, not fifteen, for example. It might, therefore, also provide a more realistic experience for the subject teachers if subject-specific groups are employed. Subject-specific groups require more coordination with each other to operate effectively as a whole.

Having said all of that, from a student teacher’s point of view having combined subject groups can be a positive thing, as it affords the opportunity to work with teachers of different subjects and strengthen those relationships.

It would be advantageous for groups to discuss with each other their ideas for activities and try to ensure that the same activities are not repeated too much. For example, although the practice of dividing students into groups and having them discuss something is popular and easy from the teacher’s point of view, if the students have to do that too much (even if they like talking) it soon becomes repetitive. In a situation where you have, say, six or seven workshops, discussion activities should form the main part of perhaps two of those groups. Other possible main activities could include drama work, creative or physical activities, and so on. Making sure that there is a decent spread of tasks makes the day more interesting for everyone.

As for the workshops at VÖS themselves, in general I thought that all the groups did well with an unhelpful subject. Certain workshops stick in my mind – the drama activity with the slave ship, the creative myths activity, and the comparison between two advertisements related to water were all, in my opinion, especially thought-provoking and interesting. I was happy to see that the pupils at VÖS engaged with all the activities enthusiastically.

Finally, my overall thoughts of the day are positive, and it would have been very interesting to have been involved in the project from the start. I definitely think that interdisciplinary theme days are a useful and positive addition to our teacher’s arsenal, despite the high degree of cooperation and organization that is required.

TL;DR Good job everyone!

 

Nick

Ämnesövergripande på Vasa övningsskola

Såhär någon vecka efter den ämnesintegrativa dag vi ämneslärare höll på Vasa övningsskola börjar det ha landat i mig vad vi har gjort. Hela våren har vi planerat en dag för gymnasiets ettor, där de tillsammans skulle få lära sig med om vatten ur ett ämnesintegrativt perspektiv.

Dagen utformades så, att vi delade upp eleverna i mindre grupper så att de tillsammans fick gå en slags workshop-spårning, där alla studerande fick delta i alla grupper. I min grupp behandlade vi vatten som mänsklig rättighet, och i den gruppen delades studerandena in i ännu mindre grupper, där jag hade ansvar för en diskussion om hur vi kan garantera vatten som mänsklig rättighet i Finland. Hur kan vi se till att tiggare och hemlösa får rent vatten, en toalett och en dusch?

Studerandena hade massor av fantastiska idéer, och det var en fröjd att få leda en diskussion där så många perspektiv och tankar fick komma fram!

Dagens helhet och tidsplanering kunde ha slipats och fungerat bättre, men överlag tyckte jag att det blev en intressant helhet. Studerandena har i sin respons gett övervägande positiv feedback, men det fanns ju några som tagit upp problematik i bl.a. tidsanvändning, vilket var något vi redan insett att inte fungerade helt optimalt.

 

H-M Andersson

Vi simmar tillsammans

När jag med mitt eget lärande som utgångspunkt tänker tillbaka på planeringen och genomförandet av temastudiedagen stiger orden kollegialt samarbete fram. Det har varit utmanande och lärorikt att planera en dag tillsammans med så många andra lärare. Det ovanligt stora antalet kockar gav mig gav mig goda möjligheter att reflektera kring mina styrkor och svagheter inom det kollegiala samarbetet. Det är speciellt att planera tillsammans med andra lärare eftersom vi är så vana vid att ta en ledarroll och ta egna beslut. Jag upplevde det som utmanande att veta när det var läge att köra fram de egna idéerna och när jag behövde låta bli.

Som flera har lyft fram finns det utvecklingsmöjligheter både när det gäller gruppens arbete och de ramar som vi fått att förhålla oss till. En insikt som jag bär med mig är vikten av att kunna arbeta inom ramar som man själv inte lagt upp. På våra framtida arbetsplatser kommer vi också att behöva kunna göra det bästa av alla möjliga förutsättningar.

När det gäller själva temastudiedagen tycker jag att vi gjorde ett fullt godkänt arbete och jag upplever att jag fått en tydligare bild av hur ämnesövergripande undervisning kan se ut. Paradoxalt nog har jag insett att ämnesövergripande undervisning inte behöver vara så märkvärdigt och att det är mera utmanande än vad man kunde tro. Tack för gott samarbete!

Simma lugnt!

Alaric

Ämnesintegrativ temadag på VÖS

På måndagen deltog första årets studerande vid VÖS gymnasium i den temadag som vi hade skapat tillsammans. Allt löpte på utan större motgångar och majoriteten av de studerande verkar ha varit nöjda med upplägget på basis av utvärderingen de fyllde i vid slutet av dagen.

Jag medverkade i gruppen som avhandlade vatten som produkt och jag tycker att vi lyckades riktigt bra med genomförandet. Studerande tog uppgifterna på allvar och diskuterade med varierande entusiasm. Det var intressant att vara fem lärare i ett och samma klassrum, man blev väldigt medveten om hur olika vi handlar i vissa situationer som pedagoger. Delvis var det ansträngande att upprepa samma program gång på gång, men samtidigt var det givande att se hur vi förbättrade upplägget varje gång och till sist flöt allting på utan problem.

På eftermiddag deltog många av oss ämneslärarstuderande i det seminarium som ordnades i auditorium Bruhn. Vi fick lyssna på andra skolors erfarenheter av ämnesövergripande projekt och kurser. Det var väldigt intressant och fram för allt inspirerande. Kursen som de hade ordnat i Korsholms gymnasium som behandlade människans sexualitet ur olika synvinklar verkade väldigt nyttig och ett relevant ämne att behandla ur ett tvärvetenskapligt perspektiv, mycket inspirerande!

Temadagen den 9 april

En vecka efter genomförd temadag i TS1-kursen på Vasa övningsskolas gymnasium har tankarna kring den nog hunnit ifatt, mognat och hunnit bli redo att bli antecknade. I det stora hela tyckte jag att vi fick en fin helhet som jag tror att för alla inblandade upplevdes som ett tydligt brott med vardagslunken. Temadagen ville ge nya infallsvinklar på temat ”Vatten som delar och förenar” i en tvärvetenskaplig miljö som uppmuntrar tänkande och nya utgångspunkter. Jag tillhörde den grupp som arbetade med en workshop kring underrubriken ”Vatten som kraft” där vi arbetade kraftigt med bildanalys utifrån bilder hämtade från olika ämnesområden för att fundera kring vatten som livsgivande eller destruktiv kraft, som fenomen i olika former och sammanhang. Det var en mycket rolig uppgift där många olika synvinklar blev presenterade och diskuterade. Tänkandet i sig var kanske det intressanta och vi fick en kreativ och filosofisk stund med varje grupp.

I efterhand kan jag konstatera att det övergripande temat som utforskades under temadagen, ”Vatten som förenar och delar”, är kanske aningen allmängiltigt och nästan ibland lite konturlöst och riskerar trots den breda kontaktytan med många olika ämnen landa på en kanske lite onödigt abstrakt nivå. Även om det har sina tänkvärda sidor och berikar livet så funderar jag om det ändå inte är så att ett mer partikulärt historiskt fenomen kanske skulle ha fungerat bättre som tema för olika tvärvetenskapliga ingångar. Men trots det, får vi nog vara nöjda med experimentet!

Hindsight is 20/20

Det finns många lärdomar att hämta med sig från en planering av en temadag. Den största har jag redan nämnt, nämligen planeringen själv. Vi sitter och brottas med lektionsplaner och sekvensplaner nu under vår praktik, likväl skapade vi lektionsplaner för enskilda stationer för temadagen. Det vi däremot inte gjorde var att skapa en sekvensplan från början till slut. En noggrant utfunderad sekvensplan tror jag skulle ha hjälpt oss mycket under dagen. Inte minst skulle det underlättat för de som hade hand om inledningen och även för själva avslutningens skull. Möjligen skulle det även gjort allting klarare för de studerande.

En annan lärdom att ta med sig är att då 25 personer sitter och planerar en temadag är det inte längre möjligt att tala om kollegialt samarbete. Kanske skriver jag in mer i ordet än jag borde, men med samarbete anser jag åtminstone att ansvarsfördelningen, och själva arbetsfördelningen, är mera jämlik. Med 25 personer i rummet är en jämlik fördelning en möjlighet, men inte en sannolikhet. En grupp på 25 personer kräver en hierarkisk uppbyggnad, något vi borde ha kört igenom. En ledningsgrupp skulle underlättat, åtminstone för egen del där ansvar för koordinering och kontakt kunde fallit på fler personer än en. I vissa fall, i den stora grupp vi nu befann oss i, kändes det som om vi inte ens talade på samma våglängd. Det blev uppenbart sedan på eftermiddagen då uppläggets självklarhet inte längre var så självklart i att alla hade uppfattat saken lite olika.

Hindsight is 20/20.

Trots det hade jag extremt roligt i vår arbetsgrupp, särskilt då man fick ta del av de studerandes tankar. Deras logik, uppfinningsrikedom och förmåga att koppla samman sådant du inte ens tänkt på var fascinerande att följa med. Bara för det, även om jag kanske är ensam i det här, skulle jag göra det hela igen.

Jessica Rönngren

Ämnesövergripande TS-dag

TS 1 träffen 9.4 är nu över. Som många andra delat med sig av fanns det en hel del frustration kring hur kursen gått till. Samtidigt fanns det också flera aspekter som nog var bra. Grundtanken bakom den tvärvetenskapliga kursen är bra, idéen om att låta elever pröva på och bekanta sig med hur man arbetar tvärvetenskapligt är en mycket god idé.

Men det är ett svårt koncept. Därför tror jag att struktur är det nyckelord som behövs för att ro i land ett sådant koncept. Struktur är inte fienden, det är vad som hjälper oss att hantera idéer som annars kan kännas oöverskådelig. Det faktum att vi var så många ämneslärarstuderande som höll i trådarna och ingen hierarki eller struktur slogs fast som första punkt gjorde projektet mera tungrott än nödvändigt. Planeringstillfällena drog ut på tiden eftersom alla måste vara inblandade i varje beslut, varje diskussion, varje sak som ska planeras. Jag tror att om man skulle ha vågat ge någon/några ansvaret över helheten, som delegerar uppgifter och ansvarsområden åt andra inblandade, skulle vi ha kunnat prestera ännu mer och ännu bättre.

Träffen den 9.4 blev okej. Men i slutändan blev träffen bra trots hur planeringstillfällena gick till, inte tack vare hur planeringstillfällena gick till.

Henrik Backa

 

Den 9 april höll ca 25 blivande ämneslärare en temastudiekursdag vid Vasa övningsskolas gymnasium. Dagen genomfördes som stationsundervisning med fem stationer som gymnasiestuderandena skulle cirkulera mellan. Många har redan skrivit att dagen gick över förväntan och att det var roligt att äntligen få sätta planerna i verket. Jag kan bara hålla med.

Som oftast då det är många personer inblandade rådde ett visst kaos under planeringen av dagen. Situationen med 25 ”lärare” som ska planera tillsammans är förstås konstlad då skolorna sällan kan frigöra så många i kollegiet, först för gemensam planering under en längre period och sedan för den undervisning som planeringen ska utmynna i.

Samtidigt har mycket av planeringen liknat verkligheten: Det finns en stor frihet i läraryrket, vilket gör att det sällan finns så väldigt konkreta instruktioner eller förutbestämda ramar att hålla sig i de gånger man vill göra något utöver den vanliga undervisningen. Allt behöver diskuteras fram, ofta med både frustration och desperation som inslag i vissa skeden.

Jag tror att blivande ämneslärare en annan gång med fördel kunde delas upp så att halva gruppen ansvarar för en temastudiedag och den andra halvan för en annan dag. På så sätt blir övningen mer lik verkligheten samtidigt som diskussioner och beslut inom gruppen blir något smidigare (även om gruppen fortfarande kommer att vara större än en temaarbetsgrupp i ett kollegium). Frustration kommer fortfarande att vara en del av processen, men jag tror att mindre grupper gör det lättare för alla att hitta sin roll t.ex. i planeringen.

Samma dag hölls ett seminarium vid ÅA där man bl.a. diskuterade olika gymnasiers temastudiekurser. Sandra Lillqvist presenterade resultaten av en enkät hon har sänt ut till gymnasierna. I presentationen framgick att temastudiekurserna har många utmaningar också rent administrativt. Ska lärare som arbetar med ämnesövergripande kurser bara få betalt för en tredjedel av kursen om hen samarbetar med två kolleger? Eller får ämnesövergripande kurser kosta mer än andra kurser? Kanske det på sikt utarbetas riktlinjer för hur man ska räkna ämnesövergripande undervisning i arbetet.

En annan tanke under seminariet gällde huruvida det lätt blir så att vissa ämnen och ämneslärare förutsätts arbeta ämnesövergripande medan andra inte gör det. Nu var det ju t.ex. blivande lärare i modersmål och litteratur, historia, samhällslära, filosofi, livsåskådning och religion som fick öva sig på att arbeta ämnesövergripande, medan andra typer av ämneslärare inte nödvändigtvis får lika mycket övning i det. Leder det till att vi också ute i arbetslivet känner oss mer manade än andra att arbeta ämnesövergripande? Och är det i så fall bra eller dåligt?

 

Sofie Tjäru

 

 

TS1

Jaa … Temadagen i sig gick ungefär som förväntat förutom att vi överskattat elevernas förmåga att själva föra en diskussion utgående från de ämnen vi presenterade. Detta resulterade i att diskussionerna väldigt långt gick ut på att vi ställde frågor och eleverna svarade istället för den tänkta diskussionen, men man lär sig av sina misstag. Ämnet Vatten var en bidragande orsak till den förvirring som upplevdes både under introduktionen och utvärderingen, då flera elever inte alls lyckades koppla det till det som i läroplanen står om kursens mål, dvs ”Den studerande ska, inom ramen för större helheter, lära sig att se samband mellan olika vetenskapsområden och konstarter samt växelverkan mellan centrala principer och begrepp inom dem”.

Planeringen inför temadagen kan väldigt långt beskrivas som kaotiskt, oorganiserad och med en tydlig avsaknad av hierarki som nödvändigtvis borde ha funnits från början. När man placerar 30 lärarstuderande i samma rum och ber dem planera en temadag om vatten, utan närmare instruktioner och utan någon som tar på sig rollen som ansvarsperson och samtidigt handleder arbetet är hela saken dömd att misslyckas från början. Man fick känslan av att ingen visste vad som skulle ske, varken studerande eller lärare, och temat var som taget från luften fem minuter före man steg in genom dörren.

Nå, nu har man testat på hur man INTE skall ordna TS1, så nästa gång man står inför ett liknande projekt vet man mer om hur man BÖR göra.

TS1, tack alla!

Ända sedan januari 2018 har vi 25 ämneslärarstuderande från historia, samhällslära, religion och modersmål kämpat oss igenom flera olika frustrationer med målet att tillsammans skapa en enda tvärvetenskaplig temadag kring det anspråkslösa temat ”Vatten som förenar och delar” på Vasa Övningsskola. Att arbeta över ämnesgränserna och skapa workshoppar som utmanar elevernas holistiska kunnande, har länge varit något man som ämneslärare önskar sig sträva efter på en eller annan nivå. Men tyvärr uppstår motivationsbrist och irritationer då största hindret för hela projektet ligger i den ineffektiva tidsplaneringen och bristfälliga kommunikationen mellan personal och studeranden. Ett samarbete som skulle ha kunnat skötas relativt fort, smidigt och smärtfritt har istället dragits ut och slitit på de involverades nerver och tålamod. Men genom allt ondo har man ändå lärt sig hur man skulle kunna tackla en liknande utmaning nästa gång.

Då det måndagen 9.4 äntligen var dags att genomföra vårt magnum opus, möttes man av både trötta elever och ämneslärarstuderande som de flesta allra helst skulle ha sovit ut denna gråa vårmorgon. Jag var personligen delaktig i workshoppen “Vatten som destruktiv och livgivande kraft” och trots den inledande yrseln vill jag faktiskt medge att jag är stolt över vår grupps insatser. Inledningsvis fylldes det lilla rum vi befann oss i av överraskande många gäster som skulle följa med dagens evenemang och eleverna hade precis som oss själva inte riktigt hunnit vakna ännu. Men för varje grupp som deltog i vår punkt, blev både stämningen och själva workshoppen allt bättre. Vi lärde oss nämligen hela tiden något nytt från varje elevgrupp och vi var imponerade över hur kreativa och skickliga problemlösare dessa elever faktiskt är.

Avslutningsvis har vi genomlidit flera typer av frustrationer på vägen till 9.4.2018, men jag tycker också att man har lärt sig mycket på vägen, både på gott och ont, insikter som kommer att ta en långt i framtiden.

Tack alla!

Tommy H