Det finns många lärdomar att hämta med sig från en planering av en temadag. Den största har jag redan nämnt, nämligen planeringen själv. Vi sitter och brottas med lektionsplaner och sekvensplaner nu under vår praktik, likväl skapade vi lektionsplaner för enskilda stationer för temadagen. Det vi däremot inte gjorde var att skapa en sekvensplan från början till slut. En noggrant utfunderad sekvensplan tror jag skulle ha hjälpt oss mycket under dagen. Inte minst skulle det underlättat för de som hade hand om inledningen och även för själva avslutningens skull. Möjligen skulle det även gjort allting klarare för de studerande.
En annan lärdom att ta med sig är att då 25 personer sitter och planerar en temadag är det inte längre möjligt att tala om kollegialt samarbete. Kanske skriver jag in mer i ordet än jag borde, men med samarbete anser jag åtminstone att ansvarsfördelningen, och själva arbetsfördelningen, är mera jämlik. Med 25 personer i rummet är en jämlik fördelning en möjlighet, men inte en sannolikhet. En grupp på 25 personer kräver en hierarkisk uppbyggnad, något vi borde ha kört igenom. En ledningsgrupp skulle underlättat, åtminstone för egen del där ansvar för koordinering och kontakt kunde fallit på fler personer än en. I vissa fall, i den stora grupp vi nu befann oss i, kändes det som om vi inte ens talade på samma våglängd. Det blev uppenbart sedan på eftermiddagen då uppläggets självklarhet inte längre var så självklart i att alla hade uppfattat saken lite olika.
Hindsight is 20/20.
Trots det hade jag extremt roligt i vår arbetsgrupp, särskilt då man fick ta del av de studerandes tankar. Deras logik, uppfinningsrikedom och förmåga att koppla samman sådant du inte ens tänkt på var fascinerande att följa med. Bara för det, även om jag kanske är ensam i det här, skulle jag göra det hela igen.
Jessica Rönngren
Helium 