Temadagen 9.4.: reflektioner

Trots meningsskiljaktigheter, missförstånd och allmänt missnöje under planeringen lyckades den stora ämneslärargruppen väl med genomförandet av TS1. Temadagen 9.4. med workshops hade nog sina brister, främst kring de praktiska arrangemangen och tidsplanering. Jag anser dock att syftet uppnåddes; både ur elevernas och ur vårt (lärarstuderandes) perspektiv. Enlig elevernas respons upplevdes dagen huvudsakligen som intressant, annorlunda och mångsidig. För ämneslärare fungerade planeringen och genomförandet som en övning i samarbete och planering. Trots kritiken vill jag uppmuntra till att se de positiva sidorna med projektet: de brister och utmaningar som uppkom under temadagen och dess planering kan leda till insikter och möjlighet att lära nytt. Kanske nästa gång kan något göras annorlunda?

Läroplanen uppmuntrar till tvärvetenskapligt tänkande i form av ämnesöverskridande undervisning. Detta är ännu relativt nytt i flera skolor och utvecklingsprocessen är ännu i gång. Målet är bra och leder säkert till en bredare, mer kvalitativ inlärning, men metoderna bör ännu bearbetas. Det finns inga färdiga svar eller modeller till hur ämnesöverskridande temakurser borde arrangeras, men projekt likt detta fungerar som bra material för vidareutveckling. Därför efterlyser jag ännu mer kommunikation och samarbete mellan skolor – hur kunde gymnasier lära av varandra och byta idéer kring de olika möjligheterna som finns till temakurser och deras genomförande?

Lysande framtidsutsikter?

I det finländska skolsystemet idag kan vi se en trend mot en allt mer ämnesintegrativ undervisning, skriver bland annat Björkgren, Gullberg och Hilli. Den här trenden konkretiseras i form av gymnasiekursen Tvärvetenskapligt tänkande (TS1). Kursens mål är bland annat att studerande ska utvecklas som kritiska tänkare och klara av att angripa ett tema från olika ämnesområden.

En utmaning vi ser med detta är att det är väldigt tidskrävande och innebär mycket planerande från lärarnas sida. Det kräver också otroligt bra kommunikation mellan lärare från olika ämnen. Man har försökt åtgärda problemen genom att försöka få in olika ämnesintegrativa moment i ämneslärarutbildningen, till exempel ”Den digitaliserande arabiska våren”, som gick ut på att ämneslärarstuderande från olika ämnen utgick från det aktuella temat, den arabiska våren, och sammanställde undervisningsmaterial med hjälp av olika digitala hjälpmedel. I detta fall fungerade digitaliseringen som ett hjälpmedel, men kan även ses som en utmaning.

Gymnasiet ska fungera som en plattform för att lära sig nya saker på ett mångsidigt sätt och vara allmänbildande, samt ge möjligheter till fortsatta studier. Ämnesövergripande projekt, till exempel mellan olika humanistiska ämnen, kan ses som ett elevcentrerat sätt att uppnå läroplanens mål. Cantell (2015) skriver att styrkan med ämnesövergripande undervisning är att två olika målsättningar kopplas ihop, nämligen ämnesspecifika kunskapsmål samt kompetensmål. Grahn-Laasonen är inne på samma spår när hon skriver att ämnesövergripande undervisning kan vara ett steg i processen mot att höja utbildningsnivån i landet. Hon skriver även om de nya antagningskriterierna till det tredje stadiet. Vi ser att det är problematiskt att studerande borde veta redan från första året vad de ska rikta in sig på i sina studier, eftersom studentproven ska väga mera i antagningsprocessen. De humanistiska ämnena förlorar relevans när andra ämnen, så som matematik, väger mer.

Hur tror du att det ämnesintegrativa arbetet i skolan kommer att påverkas av förslaget till de nya antagningskriterierna?

Johanna Pettersson, Kim Backström, Katariina Salo, Kristoffer Ekfors, Louise Nygård

 

Källor:

”Mot en ämnesintegrativ helhetssyn – ett digitalt utvecklingsprojekt i finländsk lärarutbildning” (Björkgren & Gullberg & Hilli)

”Näin rakennat monialaisia oppmiskokonaisuuksia” (Cantell) ss. 11-92

Vahva yleissivistys on lukion tärkein tehtävä (Sanni Grahn-Laasonen) En gedigen allmänbildning är gymnasiets viktigaste uppgift